sinusdränering

Sinusdränering är en kirurgisk metod för att återställa normal dränering och ventilation i paranasala bihålorna. Den vanligaste formen är funktionell endoskopisk sinusdränering (FESS). Behandlingen används främst vid kronisk bihåleinflammation eller upprepade sinuiter där medicinsk behandling inte ger tillräcklig symtomlindring. Målet är att öppna naturliga dräneringsvägar, avlägsna hinder och därmed förbättra luftflödet och slemhinnans rengöring.

Indikationerna inkluderar kronisk bihåleinflammation med eller utan polypper, återkommande akut sinuit, samt bihåleobstruktion orsakad av avvikande nässkiljevägg eller polyper. Patienter utreds vanligtvis med endoskopi och bilddiagnostik för att bedöma vilka hålrum och öppningar som behöver behandlas.

Under operationen, som vanligtvis utförs i allmän anestesi, används ett näs-endoskop för att nå bihålorna. Kirurgen vidgar eller skapar nya dräneringskanaler och avlägsnar polyper, inflammatorisk slemhinna och andra hinder. Vanliga ingrepp är uncinectomi och etmoidektomi; vid behov kan även maxillär- eller frontala bihålorna behandlas. Ballongdilatation kan användas som ett mindre invasivt alternativ eller komplement till traditionell endoskopisk kirurgi. Efter ingreppet är vårdtiden oftast kort och nässköljningar uppmuntras som del av rehabiliteringen.

Riskerna är blödning, infektion och skada på näs- eller orbitalstrukturer, samt sällsynta komplikationer som cerebrospinalvätskeläckage. De flesta patienter upplever förbättrad dränering och symtomen minskar, även om behov av uppföljning och ibland revision kan förekomma. Utfallet varierar med diagnos och kirurgens erfarenhet, men FESS anses generellt ge god symptomlindring.