näshålorna

Näshålorna är två parallella hålrum i näsan som utgör ingången till luftvägarna och som tillsammans med bihålorna deltar i uppvärmning, fuktning och rening av den inandade luften. De är belägna i ansiktsskelettet och åtskilda av nässkiljeväggen (septum). De öppnas bakåt i nasopharynx via choanae och ansluter lateral mot nässlemhinnan som täcker concha (skiljeväggarna som består av superior, middle och inferior turbinates) och den bakre delen av näsborren.

Näsens insida är klädd av respiratorisk slemhinna bestående av pseudostratifierad flerradig cylinderepitel med bägarceller och flimmerhår som transporterar slem mot svalget. Slemtransporten kallas mucociliär transport. Den övre delen av näshålan har en särskild luktsektion där luktområdet omger taket. Slemhinnan innehåller även lymfoida vävnadsanläggningar som del av det medfödda försvaret mot inhalerade partiklar och mikroorganismer.

Funktionerna inkluderar uppvärmning och fuktning av inandningsluften, filtrering av partiklar, luktupplevelse samt immunförsvar i nässlemhinnan. Luftflödet och slemhinnans funktion påverkas av konchas struktur och meatusupplägg (superior, middle och inferior meatus), som också samlar upp avrinningar från bihålorna och dränerar tårvätska via nasolacrimalkanalens öppning i inferiora meatus.

Blodförsörjningen kommer främst från sphenopalatina-arterien och grenar från a. ethmoidalis; innerveringen innefattar trigeminala grenar (finguella tre) samt olfaktoriska nerven vid luktområdet. Kliniskt märks ofta nästäppa, riniter, avvikande nässkiljevägg, polyper och näsblod som kan påverka näshålornas funktion och bihålsdränage.