nykodning

Ny kodning, eller omkodning, är processen att koda om data i ett annat teckenkodningssystem eller i en ny form av kodning. Inom informationsteknik används termen främst när data migreras eller bearbetas mellan system som använder olika standarder för att representera tecken och annan information. Vanliga scenarier är konvertering av text från ett äldre teckenkodningsschema, till exempel ISO-8859-1, till Unicode, oftast UTF-8, eller anpassning av dataformat till nya protokoll.

Processen innebär vanligtvis att källkodningen identifieras, följt av en transkodning eller en noggrann omvandling där varje tecken behålls korrekt i målsammanhanget. Viktiga begrepp är teckenkodning, teckenmappning, byteordning samt signaturer som BOM. Vid konvertering hanteras tecken som saknas i måluppsättningen enligt en överenskommen policy, ofta genom ersättning eller borttagning, för att upprätthålla integriteten i data.

Risker och utmaningar innefattar felaktig igenkänning av källkodningen, dataförlust när vissa tecken inte kan representeras i målsystemet, samt blandat innehåll som kräver komplex hantering. Dessutom kan uppdateringar av standarder kräva programvaruändringar och omfattande tester, särskilt i större databaser eller flerspråkliga miljöer.

Historiskt spelade övergången till Unicode/UTF-8 en central roll i nykodning, eftersom det förenklade interoperabilitet och internationalisering. Idag används nykodning i dokumenthantering, webbpublicering, databashantering och datautbyte mellan ofta olika plattformar och regioner.