nesebeinfrakturer

Nesebeinfrakturer är frakturer i näsbenen, de små ben som bildar näsans främre skelett. De uppstår oftast vid direkta slag mot näsan eller vid fall och andra skador där näsan utsätts för kraft. De är bland de vanligaste ansiktsskadorna och förekommer hos både vuxna och barn, särskilt i samband med idrott, trafikolyckor och våld.

Frakturerna kan vara enkla och odisplacerade eller displacerade och delvis eller helt felställda. I en del fall kan även skador på nässkiljeväggen (septum) förekomma. I samband med skadan ses ofta svullnad, blåmärken omkring näsan, näsblod och nedsatt näsandning. Smärta vid beröring och förändrad näsaform är vanligt hos personer med fraktur.

Diagnos ställs främst kliniskt genom undersökning av nässtruktur och näsgångar. Bilddiagnostik används vid osäkerhet eller vid misstanke om andra ansiktsfrakturer, allvarlig näsblödning eller septalhematom. CT kan ge detaljerad information om septum och övriga ansiktsben.

Behandling börjar med att kontrollera luftväg och stoppa blödning, följt av bedömning av unkomplicerade frakturer. Många näsfrakturer behandlas med sluten reduktion, oftast inom den första veckan efter skadan, för att återge korrekt näsform. Vid komplexa eller kroniska deformiteter kan rhinoplastik eller kirurgisk behandling behövas senare.

Prognosen är vanligtvis god med rätt behandling; de flesta läker utan långvariga problem inom några veckor. Vanliga komplikationer inkluderar återdeformation, persistenta näsbesvär och septalhematom som kräver åtgärd. Förebyggande åtgärder inkluderar skydd vid sport och trauma-agnostisk säkerhet.