nervcellernas

Nervceller, eller neuroner, är de grundläggande funktionella enheterna i nervsystemet. De överför information genom elektriska och kemiska signaler och bildar komplexa nätverk som möjliggör tänkande, sensorik och kontroll av muskler. En nervcell består typiskt av en soma (cellkropp) som innehåller kärnan, dendriter som tar emot signaler från andra celler och ett axon som leder impulser vidare till synapserna. I synapsområdet avslutas axonet i terminaler som frisätter signalsubstanser.

Den elektriska aktiviteten i nervceller beror på vilomembranpotential och händelser som kallas aktionspotentialer. Vid vila är membranpotentialen negativ, ofta runt −70 millivolt. Stimuli som depolariser membranet kan nå tröskeln och generera en aktionspotential som färdas längs axonet. Detta leds snabbare i myeliniserade axon, där noder av Ranvier och vit substans ökar ledningshastigheten; i centrala nervsystemet sker myelinisering av oligodendrocyter medan Schwannceller i perifera nervsystemet ansvarar för myelinisering.

Vid synapser överförs signalen kemiskt via neurotransmittorer som frisätts i synapsklyftan och binder till receptorer på postsynaptisk membran. Exempel på neurotransmittorer är glutamat (ofta excitatorisk) och GABA (ofta inhibitorisk). Denna kemiska kommunikation avgör hur nervcellerna samverkar i nätverk och hur starkt eller svagt ett signaleringsmönster blir.

Neuroner klassificeras av funktion (sensoriska, motoriska, interneuroner) och av struktur (multipolära, bipolära, unipolära). De utvecklas ur neuralt tuben under embryogenesen och, trots begränsningar, sker nybildning av vissa neuroner i vuxna hjärnan. Skador eller sjukdomar som påverkar nervcellerna kan leda till funktionsnedsättningar eller neurodegeneration, där exempel inkluderar Alzheimers sjukdom och multipel skleros.