naturmiljön

Naturmiljön avser de delar av naturen där organismer lever och verkar genom samspel mellan levande och icke-levande komponenter. Den omfattar biotiska faktorer som växter, djur, svampar och mikroorganismer samt abiotiska faktorer som luft, vatten, jord, temperatur och solljus. Naturmiljön kan beskrivas genom olika ekosystem som skogar, våtmarker, fjäll, kustområden och öppna landskap. I varje miljö finns energiflöden och biogeokemiska cykler som driver liv, exempelvis fotosyntes, respiration och nedbrytning samt näringsämnesomvandlingar.

Egenskaper hos naturmiljön inkluderar biologisk mångfald, struktur och ekologisk dynamik över tid. Naturmiljön är källan till många ekosystemtjänster, såsom livsmedel och vatten, pollinering, kultur- och rekreationsvärden samt klimatanpassning och rening av vatten och luft.

Mänsklig påverkan kan förändra naturmiljöns sammansättning och processer genom avverkning, markomvandling, föroreningar, överutnyttjande och klimatförändringar. Bevarande och hållbar användning syftar till att bevara ekosystemens funktioner och motståndskraft. Åtgärder inkluderar naturreservat, nationalparker, skyddade områden, grön struktur i städer och internationella program som Natura 2000.

Studier av naturmiljön innefattar kartläggning, övervakning och forskning för att förstå sambanden mellan arter, livsmiljöer och mänsklig verksamhet samt att stödja beslutsfattande i förvaltning och planering.