næringsstatus

Näringsstatus är en sammanvägd bedömning av en individs näringsbalans i förhållande till sina metabola behov. Den omfattar näringsintag, hur kroppen tar upp och använder näringsämnen samt hur sjukdom, ålder eller livsstil påverkar balansen. Eftersom näringsstatus är dynamisk kan den förändras snabbt vid sjukdom eller förändrat matintag.

Bedömningen görs i flera steg: riskscreening, klinisk bedömning och laboratorie- samt kostrelaterade data. Vanliga mått är vikt och viktförändring, BMI och kroppssammansättning. Blodprov kan omfatta proteinmarkörer, inflammation och näringsnivåer. Kostregistrering och kostintag bedöms med intervjuer eller kostdagböcker. Funktionella mått som handgreppsstyrka kan ge kompletterande information.

Orsaker till nedsatt näringsstatus inkluderar otillräckligt energi- och proteinintag, malabsorption, ökat behov vid inflammation samt kroniska sjukdomar och medicinbiverkningar. Riskgrupper är äldre, personer med cancer eller inflammatoriska sjukdomar och barn med tillväxtproblem. Dåligt näringsstatus ökar vanligtvis sjuklighet, längden på vårdtider och försämrar återhämtning.

Behandling syftar till att identifiera risk, förbättra intaget och följa upp förändringar. Åtgärder inkluderar kostråd, oral näringstillskott och i svåra fall enteral eller parenteral nutrition. Ett tvärprofessionellt arbetssätt är vanligt, där näringsterapeuter spelar en central roll i planering, genomförande och uppföljning.

Det finns ingen enskild gold standard för näringsstatus. Bedömningen bygger på en samlad bild av flera parametrar. Riktlinjer och tillgång till resurser varierar mellan vårdmiljöer, vilket gör kontinuerlig utbildning och lokala protokoll viktiga för konsekventa bedömningar och interventioner.