handgreppsstyrka

Handgreppsstyrka, eller greppstyrka, är den maximala frivilliga kraften som genereras av musklerna i handen och underarmen när man greppar ett föremål. Den mäts vanligtvis med en handgripdynamometer, ett instrument som visar kraften i kilogramkraft (kgf) eller newton (N). Olika modeller finns, bland annat Jamar- och Smedley-dynamometrar.

Mätning och protokoll brukar följa standardiserade riktlinjer: personen sitter med axeln avviklad mot kroppen, armbågen böjd cirka 90 grader och underarmen i neutralt läge, handlederna i en ungefär 0–30 graders dorsalflektion. Tre mätningar görs per hand med vila mellan försöken, och den bästa av de sex försöken används som greppstyrka. Dominanta handen är oftast starkare än den icke-dominanta.

Normativa värden varierar mellan populationer, instrument och mätmetod, men generella riktlinjer är att vuxna män ofta uppvisar cirka 40–60 kgf och kvinnor cirka 25–40 kgf i ung vuxen ålder. Med ökande ålder tenderar styrkan att minska. Eftersom värdena påverkas av kön, kroppsstorlek och etnisk bakgrund är det viktigt att använda populationanpassade referensvärden vid tolkning.

Kliniska tillämpningar inkluderar bedömning av allmänt funktionsstatus, risk för funktionsnedsättning, och prognostiska samband med bland annat dödlighet, frakturer och vårdtider. Greppstyrka används inom geriatrik, rehabilitering och arbetsmedicin för att följa förändringar över tid och utvärdera effekten av interventioner. Faktorer som påverkar mätningen inkluderar smärta, handskada, neurologiska tillstånd och dagsvariation.