Greppstyrka

Greppstyrka är den maximala kraften som handens muskler kan utveckla under en maximal isometrisk kontraktion när man griper ett föremål. Den mäts vanligtvis med en handdynamometer och anges i kilogramkraft (kgf). Greppstyrkan används som ett enkelt mått på handfunktion och allmän muskelstyrka.

Mätning och protokoll är vanligt förekommande i klinisk praxis. Patienten sitter med armbågen vilande vid kroppen, cirka 90 graders vinkel, underarmen i neutralt läge och handleden i cirka 0–30 graders extension. Man genomför tre försök per hand, turas mellan händerna och vilar ungefär 60 sekunder mellan försöken. Värdet registreras oftast som medelvärde eller som bästa försök.

Faktorer som påverkar greppstyrkan inkluderar ålder, kön och kroppsstorlek; dominant hand är oftast starkare än icke-dominant. Smärta, artrit, neuropati, neurologiska eller medicinska tillstånd samt allmän hälsa kan sänka greppstyrkan. Resultaten påverkas också av testpostur, dagsform och motivationsnivå.

Användning och betydelse. Greppstyrka används i geriatrik och rehabilitering som ett enkelt prognostiskt och funktionellt mått. Låga värden är kopplade till ökad risk för funktionsnedsättning, fall och behov av vård i flera studier. Det används för att screena för skörhet eller sarkopeni och för att följa förändringar vid rehabilitering efter skada, stroke eller kirurgi. Normdata finns för olika åldersgrupper och populationer, och jämförelser görs vanligtvis med nationella eller internationella referenser. Tröskelvärden för definiering av svaghet eller sarkopeni varierar mellan populationer.