munslemhinnan

Munslemhinnan är slemhinnan som bekläder munhålan och fungerar som ett skyddande gränssnitt mot mekanisk påfrestning, kemiska irriterande ämnen och mikroorganismer. Den består av epitel som vilar på en underliggande bindvävslager (lamina propria) och i vissa områden även en submukosa. Epiteltypen varierar mellan olika delar av munhålan.

I masticatorisk mucosa, som omfattar tandköttet (gingiva) och hård gom, är epitelet tjockt och vanligtvis keratiniserat, vilket ger ökad motståndskraft mot slitage. I lining mucosa, som ligger på kinderna (buccal mucosa), insidan av läpparna, golvet i munnen och undersidan av tungan, är epitelet oftare icke-keratiniserat och mer följsamt. På tungans dorsala yta finns specialiserad mucosa som innehåller smaklökar och bidrar till smakupplevelsen.

Lamina propria består av lucker bindväv med blodkärl, ibland nerver och immunceller. I vissa områden finns en submukosa där små salivkörtlar förekommer; i gingiva och hård gom saknas i princip submukosa och slemhinnan fäster direkt mot benet.

Funktionerna innefattar att skydda underliggande vävnader, delta i smak och temperaturupplevelse, samt bidra till fukt och smörjning genom saliv. Munslemhinnan är också del av kroppens immunförsvar och har stor förmåga till regeneration vid små skador.

Vanliga kliniska tillstånd som berör munslemhinnan inkluderar aftösa sår, candidiasis, lichen planus, leukoplaki och mucositis vid strålning eller kemoterapi. God oral vård och hygien är viktiga för bevarandet av slemhinnans hälsa.