mononukleära

Mononukleära är ett begrepp som används inom biologi och medicin för celler som har en ensam kärna. Termen används framför allt inom hematologi och immunologi. Den står i kontrast till polymorfnukleära celler, som har flera kärnor eller en lobulerad kärna, till exempel neutrofiler och andra granulocyter.

De viktigaste mononukleära leukocyterna är lymfocyter och monocytiska celler. Lymfocyter är små till medelstora celler med en stor kärna och mycket cytoplasma i förhållande till kärnan. De är centrala för det adaptiva immunförsvaret och inkluderar T-celler, B-celler och NK-celler. Monocyter är större celler med ofta en indented kärna; de färdas i blodet och migrerar till vävnader där de differentierar till makrofager eller dendritiska celler, och deltar i fagocytos samt antigenpresentation.

I blodet utgör mononukleära leukocyter huvuddelar av lymfocyter och monocyter. I vävnaderna kallas deras statt av makrofager eller dendritiska celler. Vid vissa sjukdomstillstånd kan mononukleära celler ackumuleras i vävnader, vilket kan beskrivas som mononukleär infiltration eller ökade koncentrationer av mononukleära leukocyter i blodet.

Kliniskt är mononukleära celler centrala för infektionsförsvar och kroniska inflammatoriska processer. Infektioner som körtelfeber (infektiös mononukleos) kännetecknas av ökade atypiska lymfocyter i blodutstryk. Analyser av blodstatus och serologi används för att bedöma mononukleära cellers roll i ett specifikt sjukdomsförlopp.