mjukvävnad

Mjukvävnad är ett samlingsbegrepp för vävnader som ger stöd, form och rörlighet i kroppen men inte utgör ben eller brosk. Den omfattar fettvävnad, olika former av bindväv, skelettmuskulatur samt de vaskulära och nervösa strukturer som omger organ, inklusive hudens dermala lager. Tillsammans bildar mjukvävnaden ett sammanhängande system som skyddar och fyller utrymmen samt möjliggör rörelse och anpassning till belastning.

Celler och extracellulär matrix: Cellerna i mjukvävnad inkluderar fibroblaster, adipocyter, endotelceller, pericyter och nervfibrer. Den extracellulära matrixen består huvudsakligen av kollagen och elastin och ger vävnaden styrka, elasticitet och strukturellt stöd. Vävnaden har ofta god blodförsörjning, vilket främjar näringsutbyte och läkning efter skada.

Funktion och egenskaper: Mjukvävnaden fungerar som stöd och skydd för organ, fungerar som energireserv i fettvävnaden och möjliggör rörelse genom samverkan mellan muskler, fascia och senor. ECM:s elastiska egenskaper gör det möjligt att tåla och anpassa sig till varierande belastningar. Vid skada inleder vävnaden en läkningsprocess som innefattar inflammations-, proliferations- och remodelleringsfaser.

Klinisk betydelse: Mjukvävnad kan påverkas av trauma, överbelastning, infektion eller tumörbildning. Vanliga godartade tumörer är lipom och fibrom; mjukvävnadssarkom är en malign kategori som kräver särskild diagnostik och behandling. Diagnostik används ofta bilddiagnostik som MRI eller ultraljud, ibland biopsi, följt av kirurgi eller multimodala behandlingsstrategier. Rehabilitation och förebyggande åtgärder är viktiga för funktionell återhämtning.