minimumskrav

Minimumskrav är de lägsta kriterier som måste uppfyllas för att få ansöka eller delta i en viss verksamhet, rättighet eller tjänst. Begreppet används inom många områden, till exempel utbildning, arbetsmarknad, migration och offentlig service. Genom att ange minimumskrav klargörs vilka förutsättningar som anses nödvändiga och de illustrerar en basal nivå av kunskap, färdigheter, erfarenhet eller ekonomiska förutsättningar. Kraven bör vara mätbara och verifierbara för att kunna tillämpas rättvist och konsekvent.

Vem som sätter miniminivåerna varierar. De kan fastställas av myndigheter, utbildningsinstitutioner, arbetsgivare eller andra reglerande organ. Kraven grundas ofta i lagstiftning, policy eller praktiska behov och ska utformas så att de är tillåtna, proportionerliga och transparenta. Bedömningen av om någon uppfyller minimumskrav sker vanligtvis genom inskickad dokumentation, tester, intervjuer eller referenser, och kan följas upp av granskningar, överklaganden eller kompletteringsskyldigheter.

Det finns skillnader mellan minimumskrav och rekommendationer. Rekommendationer anger vad som anses önskvärt eller fördelaktigt, medan minimumskrav anger den faktiska gränsen för behörighet. Bristande tydlighet, föråldrade kriterier eller bristande jämställdhet kan vara problematiska när man fastställer minimumskrav.

Exempel: antagningskrav till en högskoleutbildning kan inkludera ett visst antal poäng eller specifika kurser; rekrytering kan kräva kandidatexamen och viss arbetslivserfarenhet; visumansökningar kan kräva ekonomiska medel och giltigt anställningsavtal; tekniska system kan ange minsta hårdvaru- eller mjukvarukrav.