miljöpsykologi

Miljöpsykologi är studiet av hur fysiska, sociala och organisatoriska miljöer påverkar människors beteende, kognition och välbefinnande samt hur människor upplever, tolkar och formar sina omgivningar. Fältet förbinder psykologi med arkitektur, stadsplanering och miljövetenskap och berör allt från arbetsmiljö och skolmiljö till naturens roll i människors hälsa.

Vanliga fokusområden inkluderar hur rumslig utformning påverkar uppmärksamhet, produktivitet och stress; hur människor upplever säkerhet, integritet och crowding; platskoppling och minne; återhämtning i rekreativa miljöer; samt beteenden som rör hållbarhet och miljöförvaltning.

Metoderna omfattar kontrollerade experiment i laboratorier, fältexperiment och observationsstudier, samt intervjuer och enkäter. Avancerade metoder används också inom mätning av upplevelser, fysiologiska responser och GIS-baserad analys av stadsrum.

Tillämpningar finns inom arkitektur- och stadsdesign, arbetsmiljöplanering, utbildningsmiljöer, offentlig planering, hälsofrämjande åtgärder och krisberedskap. Studier visar till exempel att närhet till gröna ytor och vatten kan främja återhämtning och välbefinnande.

Historiskt utvecklades miljöpsykologi under 1900-talet i USA och Europa som ett tvärvetenskapligt område där psykologi möter byggd miljö och transport.