mikrovasculær

Mikrovasculär beskriver det nätverk av små blodkärl—arterioler, kapillärer och venoler—som ansvarar för blodflödet till vävnaderna samt utbyte av syre, näringsämnen och avfallsprodukter. Denna del av kärlsystemet reglerar lokal perfusion och följer vävnadsmetabolismen, vilket gör den central för vävnadsreparation, temperaturreglering och energiomsättning.

Ansvariga strukturer inkluderar endotelceller, pericyter och underliggande glatt muskulatur, som tillsammans reglerar diametrar och genomströmning i kapillärt nätverk. Autoregulation samt neuro-humoral signalering bidrar till att upprätthålla en jämn perfusion trots förändringar i blodtryck och flöde. Endotelceller frisätter bland annat NO och prostacyklin som vasodilatorer, medan endothelin fungerar som potent vasokonstriktor; balansen påverkar kärltonus och blodflöde.

Funktion och betydelse. Den mikrovasculära servar som förstärkningen av vävnadsperfusion i olika organ, särskilt vid sårbildning, inflammation och metabola behov. Den är också känslig för åldrande och systemiska sjukdomar, vilket kan leda till mikrovascular dysfunktion där perfusion och utbyte försämras.

Klinisk relevans. Mikrovaskulära störningar förekommer vid diabetes, hypertoni, åldersförändringar, obesi­tet och sepsis, och är kopplade till retinopati, nefropati, neuropati samt mikroangiopatier som kan orsaka smärta eller ischemi i extremiteter. Diagnostik används ofta för att bedöma kapillärhälsa och perfusion genom metoder som nagelfallskapillärmikroskopi, laser-Dopplerflödesmätning och avancerade bildtekniker.

Behandling. Behandling fokuserar vanligtvis på att hantera underliggande tillstånd och förbättra endotelial funktion genom livsstil, blodtrycks- och blodsockerkontroll. I vissa fall används vasodilaterande eller antiinflammatoriska strategier och rekonstruktion av mikrovaskulär funktion på forskningsnivå.