mikrovasculära

Mikrovasculära systemet (mikrovasculatura) avser de minsta blodkärlen i kroppen: arterioler, kapillärer och venoler som utgör mikrokretsloppet mellan större arterioler och små vener. Det är den främsta platsen för utbyte av gaser, näringsämnen, hormoner och avfallsprodukter mellan blodet och vävnaden. Den mikrovasculära kärlväggen består av endotelceller täckta av en basalmembran och ofta pericyter, samt en skyddande glycocalyx som påverkar genomsläpplighet och koagulation.

Strukturen och funktionerna hos mikrovasculaturen möjliggör diffusion och transcytos mellan blod och interstitiell vätska. Kapillärer finns i olika typer (kontinuerliga, fenestrerade och discontinuous) beroende på vävnad och tillåter varierad permeabilitet. Pericyter stödjer stabilitet och reglerar blodflödet i kapillärnätet. Genom att reglera prekapillära resistanskärl och endotelcellerna kan mikrovaskulaturen kontrollera lokal vävnadstillförsel och perfusion.

Reglering av mikroflödet sker lokalt och dynamiskt. Autoregulationen reagerar på tryck och metabolisk efterfrågan, medan endotel mediatiserar vasodilatation via kväveoxid (NO), prostacyklin och EDHF samt vasokonstriktion genom endothelin. Adenosin och andra metaboliter bidrar till flödesanpassning vid aktivitet och stress. Glycocalyx och endotelcellernas hälsa påverkar barriärfunktion och koagulation.

Patofysiologi och klinisk betydelse: mikrovasculär dysfunction uppträder vid diabetes mellitus mikroangiopati, hypertensiv mikroangiopati, sepsis och åldersrelaterad förändring. Diagnostiska metoder inkluderar kapillärremspektion, perfusion Imaging och mikrovaskulär bildgivning; bevarande eller degenerering av glycocalyx är ofta centralt. Mikrovaskulära processer är centrala inom många organ, inklusive hjärta, hjärna, njurar och retina, och är ett fokus för forskning inom angiogenes och terapier som syftar till att förbättra vävnadsperfusion.