mesenteriet

Mesenteriet, eller mesenteriet på svenska, är en bukhinnanliknande struktur som fäster tunntarmen och i vissa fall tjocktarmen till bakre bukväggen. Det består av tunna dubbla peritoneala skikt som omsluter blodkärl, nerver och lymfkärl och fungerar som en suspensor samt som väg för näringsförsörjning och immunförsvar. Traditionellt har man beskrivit separata mesenteri för olika tarmsegment, men modern anatomi ser ofta mesenteriet som ett sammanhängande organ.

Anatomi och placering: Mesenteriet sträcker sig från duodenojejunalflexuren till ileocekalvinkeln hos tunntarmen och vidare i olika former till tjocktarmen. Det består av ett nätverk av kärl, nerver och lymfkärl inbäddade i fettvävnad och är förbundet med bakre bukväggen via kärlstamarnas roten. Vissa delar, som mesocolon, förbinder tjocktarmen med bakre bukväggen. Den exakta dispositionen varierar mellan individer.

Utveckling: Under embryonalutvecklingen bildas dorsala och ventrala mesenterier som formar ett suspensoriskt nätverk kring tarmen. Tarmens rotation och fixering påverkar hur mesenteriet organiseras och hur kärl och nerver orienteras i förhållande till tarmen.

Funktion: Mesenteriet tillhandahåller blodförsörjning, venöst avflöde, lymfkärl och autonom innervation till tunntarmen och ibland tjocktarmen. Det fungerar även som fettdepå och spelar en roll i immunövervakning och peritoneal vätskefördelning, samtidigt som det möjliggör tarmrörelser med viss frihet samtidigt som blodförsörjningen bevaras.

Klinisk betydelse: Förändringar i mesenteriet kan vidgas till akuta tillstånd såsom mesenterisk ischemia där blodflödet till tarmen försämras, eller inflammatoriska tillstånd som mesenterial panniculit. Kirurgiska ingrepp i buken kräver noggrann hantering av mesenteriets kärl och nervplexa. Nya forskningsrön har bidragit till att se mesenteriet som ett sammanhängande organ med klinisk relevans vid diagnostik och behandling.