materialåtergivning

Materialåtergivning, eller materialåtervinning, är processen att hämta material ur avfall eller produkter och göra dem till råmaterial som kan ingå i ny produktion. Syftet är att bevara materiell värde, minska beroendet av nya råvaror och därigenom stödja en cirkulär ekonomi. Begreppet innefattar främst mekanisk återvinning men kan även omfatta kemisk återvinning där material bryts ned till grundläggande byggstenar.

Vanliga metoder är mekanisk återvinning, som omfattar sortering, rengöring, krossning och smältning eller krossning till sekundära råmaterial (till exempel plastpellets eller renad metall). Kemisk återvinning innebär processer som bryter ned material till monomerer eller andra återvinningsbara kemiska feedstockar. Materialåtergivning används i många materialgrupper, som plast, metall, papper och glas, samt i elektronik och byggmaterial där sortering och rening är avgörande för kvaliteten på det återvunna materialet.

Regulatoriskt styrs materialåtergivning av EU:s avfallsdirektiv och nationell miljölagstiftning, som definierar vad som räknas som återvinning jämfört med energiåtervinning och avfallshantering. Nya krav på design för återvinning uppmuntrar produkter att vara lätta att sortera och demontera, vilket underlättar högre återvinningsgrad.

Utmaningar inkluderar kontaminering, nedgradering av materialkvalitet vid upprepade återvinningscykler samt ekonomisk lönsamhet. Framgång mäts ofta i återvinningsgrad och materialåtervinningsnivå, samt i livscykelanalyser som jämför miljöpåverkan med användning av jungfruliga råvaror.