mätteknik

Mätteknik är den tekniska disciplin som studerar och tillämpar metoder för att bestämma storheter med angiven noggrannhet och spårbarhet till internationella och nationella standarder. Den omfattar teoretiska begrepp som noggrannhet, precision, upplösning och osäkerhet samt praktiska metoder för insamling, beräkning och dokumentation av mätdata.

Vanliga storheter inom mätteknik är längd, massa, tid, temperatur, elektriska storheter och krafter, men även dimensioner, form och ytstruktur kan mätas i tillverkning och forskning.

I mätteknikens arbetsflöde ingår planering av mätning, val av lämpliga instrument, kalibrering, utförande av mätningar, anpassning till miljöförhållanden och beräkning av osäkerheter. Resultaten ska spåras till erkända referenssystem genom kalibrering och referensmaterial. Traditionella verktyg som skjutmått och mikrometrar har kompletterats av avancerade instrument som koordinatmätmaskiner (CMM), kollektions- och optiska sensorer, interferometriska system, 3D-laserskanning och icke-kontaktmetoder.

Standarder och regler styr hur mätningar genomförs och rapporteras. ISO/IEC 17025 reglerar laboratorier som utför kalibrering och testning; metoder för uttryck av osäkerhet följs enligt GUM; dokumentation och spårbarhet är centrala krav. Nationella standardorgan såsom SIS i Sverige främjar harmonisering mot internationella standarder.

Användningsområden för mätteknik finns i tillverkningsindustrin, kvalitetskontroll, forskning och utveckling, samt i inbyggda system där dokumenterad noggrannhet och spårbarhet är avgörande. Trender inkluderar digitalisering av mätkedjan, automatiserade mättekniklösningar, icke-kontaktmetoder och dataanalys för att minimera osäkerheter.