ländryggens

Ländryggen är den nedre delen av ryggraden, belägen mellan bröstkotorna och bäckenet. Den omfattar de fem ländkotorna (L1–L5) samt intervertebrala diskar, fasettleder och det omgivande ligaments- och muskelvävnaden. Spinalkanalen i området inrymmer cauda equina, eftersom ryggmärgen vanligtvis slutar vid ungefär L1–L2-nivå. Nerverna som passerar genom intervertebrala foramina förbinder ländryggen med övre bålen och benen.

Anatomi och funktion: Ländryggen är byggd för att bära mycket av kroppens vikt och möjliggör flexion, extension och viss lateral flexion, med begränsad rotation. Flertalet rörelser styrs av ländkotorna, diskarna och fasettlederna samt av muskulaturen, särskilt erector spinae-gruppen, quadratus lumborum och psoas major, som ger stabilitet och kontroll.

Klinisk relevans: Ländryggen är en vanlig källa till smärta, ofta vid lumbago eller diskbråck i nivåerna L4–L5 eller L5–S1. Radikulär smärta uppstår när en nervrot irriteras eller kläms, vilket kan ge ischias och neurologiska symptom som nedsatt reflex eller styrka. Diagnostik innefattar klinisk bedömning och bilddiagnostik som magnetresonansavbildning (MR) eller datortomografi (DT). Behandling innefattar ofta fysioterapi, smärtstillande medel och livsstilsåtgärder; kirurgiskt ingrepp övervägs i vissa fall.