läkningsprocessens

Läkningsprocessen avser de biologiska mekanismer som återställer vävnads integritet efter skada. Den följer i grova drag tre faser: inflammation, proliferation och remodellering. Inflammationsfasen inleds omedelbart och syftar till att stoppa blödningen, avlägsna döda celler och förbereda området för nybildning; neutrofiler och makrofager rekryteras och frisätter cytokiner och tillväxtfaktorer. Proliferationsfasen kännetecknas av nybildning av granulationsvävnad, angiogenes och re-epitelialisering av sårytan. Fibroblaster syntetiserar kollagen och andra komponenter i extracellulär matrix, vilket successivt stärker såret. Remodelleringsfasen är den längsta och innebär omorganisation av kollagen samt ökad vävnadstyrka och ofta ärrbildning; processen kan pågå i veckor till månader.

Faktorer som påverkar läkningsprocessen är både lokala och systemiska. Lokala faktorer inkluderar syretillgång, infektion, närvaro av främmande kroppar och mekanisk belastning. Systemiska faktorer är ålder, näringsstatus, diabetes, rökning och användning av läkemedel såsom kortikosteroider eller immunosuppressiva medel. Näringsämnen som protein, vitamin C och zink är särskilt viktiga för kollagenbildning och vävnadsremodellering.

Olika vävnader följer i grova drag samma övergripande principer, men tidsramarna och detaljerna varierar. Hudsår kännetecknas ofta av primär eller sekundär läkning och ärrbildning, medan benläkning ofta innefattar callusbildning och fortsatt remodellering för att återställa styrka. Kliniskt är målet att stödja normal läkning och undvika kroniska sår eller överdriven ärrbildning. Praktiska åtgärder inkluderar infektionkontroll, god näring, adekvat fuktbalans i sårområdet samt behandling av underliggande sjukdomar.