läckagetäthet

Läckagetäthet är graden av tätning hos ett system och beskriver hur väl det hindrar oönskat läckage av gas eller vätska under givna förhållanden. Begreppet används inom vakuumteknik, trycksatta system, medicinteknik, livsmedelsförpackningar och byggnadsfysik. En låg läckagetäthet minskar risk för gasförluster, kontaminering och nedsatt prestanda.

Läckage mäts ofta som en läckagehastighet, betecknad QL i vissa sammanhang. Enheter inkluderar mbar·l/s i vakuumanläggningar och Pa·m^3/s i övriga gasapplikationer. Krav och acceptansnivåer varierar efter applikation.

Vanliga tester är heliumläckagetest med masspektrometrisk detektion, tryck- och vakuumtetsprov samt bubbeltest för enklare diagnos. Heliummetoden är särskilt känslig och används ofta i produktion och underhåll. För förpackningar och apparater används ofta tryck- eller vacuumbaserade tester och jämförs med specifika standardkrav.

Påverkan kommer från materialval och kemisk kompatibilitet, tätningar (O-ringar och packningar), svets- och fogningskvalitet, toleranser och yta, temperatur, tryck och långvarigt åldrande samt diffusion genom materialet i långsiktiga applikationer.

Användningsområden inkluderar vakuumsystem, trycksatta anläggningar, läkemedels- och livsmedelsindustri, energilagring, byggnads- och kärnteknik där läckage påverkar säkerhet och funktion.

Design för låg läckagetäthet innefattar rätt materialval, korrekt montering, kvalitetskontroll under produktion samt regelbunden provning och dokumentation. Resultatet jämförs med fastställda gränsvärden och kan förändras över tid till följd av miljö och användning.