luftvägsslemhinnan

Luftvägsslemhinnan, eller respiratoriska slemhinnan, är det fuktiga slemhinne­lagret som klär luftvägarna från näshålan och svalget ned genom trachea till de största bronkerna. Den består av ett epitelager och en underliggande lamina propria, och i vissa delar även submukösa körtlar. Epiteltyp varierar längs luftvägen.

I de större luftvägarna dominerar flimmerhinnor, alltså pseudostratifierat cylinderepitel med flimmerhår och bägarceller som producerar mucus. I de mindre luftrören övergår epitelet ofta till enklare celltyper och antalet bägarceller minskar. Under epitelet finns lamina propria med blodkärl, nerver och immunceller; i trakea och större bronker förekommer submucösa körtlar.

Flimmerhåren och mucus bildar tillsammans den mucociliära clearance som transporterar slemmet upp mot svalget, så att inandade partiklar och mikroorganismer avlägsnas eller sväljs. Slemmet innehåller muciner, antimikrobiella proteiner och immunoglobuliner som IgA, samt olika celler som deltar i försvaret. Slemhinnan bidrar också till att värma och fukta den inkommande luften före gasutbytet i lungorna.

Den övre delen av luftvägsslemhinnan i näsan och svalget är särskilt rik på blodförsörjning och slemhinneytor som deltar i filtrering och fuktning. Vid inflammation eller skada kan slemhinnan svullna och producera mer slem, vilket ses vid rinit, bronkit och andra luftvägssjukdomar. Rökning och allergisk inflammation kan bidra till slemhinneskada och remodellering.