luftrörelse

Luftrörelse betecknar rörelse av luft och används i olika sammanhang. Inom meteorologi syftar termen på vinden, det vill säga luftmassors förflyttning som uppstår när atmosfärens tryck och temperatur inte är jämnt fördelade. Inom fysiologi och medicin avser luftrörelse luftflödet genom luftvägarna när vi andas, från näsa eller mun till lungor och sedan ut igen. I båda sammanhangen kan flödet beskrivas som en volym per tidsenhet eller som hastighet.

Vid andning drivs luftrörelsen av tryckskillnader som uppstår när andningsmusklerna arbetar. Under inspiration fäller diafragma och interkostala muskler bröstkorgen uppåt och nedåt, bröstkorgen vidgas och alveolärt tryck sjunker under atmosfärens tryck, vilket får luft att strömma in tills trycken är lika. Under expiration återställs elastiska krafter och lungor och bröstkorg minskar i volym, alveolärt tryck ökar och luft lämnar kroppen. Tidalvolymen är den volym luft som följer med vid varje andetag, och minutventilation är produkten av tidalvolym och andningsfrekvens. Luftvägarnas resistans och lungornas eftergivlighet påverkar hur mycket luft som passerar; näsan värmer och fuktar inandningsluften och luftflödet kan modifieras av ansträngning eller sjukdom.

Inom meteorologi uppstår luftrörelse främst på grund av tryckskillnader mellan olika regioner och modereras av jordens rotation (Coriolisk effekt) samt yttre friktion mot jordytan. Vindens riktning och hastighet varierar med höjd och terräng och mäts ofta med anemometrar. Luftrörelse spelar en central roll för väder, klimat och klimatförändringar samt för respirationens funktion och hälsa.