luftrörelsen

Luftrörelsen är den process i kroppen som möjliggör in- och utandning samt därigenom gasutbytet mellan kroppen och omgivningen. Den består av ventilation (andningens mekaniska del), gasutbyte i lungorna och transport av syre och koldioxid i blodet till vävnaderna. Under normala förhållanden sker huvuddelen av gasutbytet i de små luftblåsorna, alveolerna, där syre diffunderar in i blodet och koldioxid diffunderar ut till lungorna för att senare avges vid utandning.

Mekanismen för ventilation bygger på tryckförändringar i brösthålan. Vid inandning kontraheras diafragman och fäster nedåt samt de yttre interkostalmusklerna höjer bröstkorgen, vilket ökar thoraxvolymen och sänker intrapulmonellt tryck så att luften flödar in. Vid utandning sker i stort sett en passiv återgång då lungorna och bröstkorgen drar ihop sig igen genom elastiska krafter. Vid ansträngning engageras bukmuskler och inre interkostalmuskler för att öka luftflödet.

Kontrollen av luftrörelsen sker främst i andningscentrat i hjärnstammen (medulla oblongata och pons). Kemoreceptorer i carotis- och aortabågen samt centrala kemoreceptorer reagerar på förändringar i koldioxidnivåer, pH och syrebrist och justerar andningsfrekvens och tidalvolym därefter.

Viktiga begrepp är vila och ansträngning, vilofrekvens ofta cirka 12–20 andetag per minut hos vuxna, samt tidalvolym omkring 0,5 liter vid normal andning. Luftrörelsen är grundläggande för syreleverans och borttagning av koldioxid, och dess effekt påverkas av hälsa, träning och miljö.