luftisolerad

Luftisolerad betyder att något är utformat för att begränsa värmeflöde mellan två områden genom ett stilla luftskikt. Begreppet används främst inom bygg- och energisparande sammanhang och syftar ofta på konstruktioner där luftfickor finns mellan skikt i väggar, fönster eller paneler. I praktiken är luftisolerade lösningar vanliga i fönster där luftfyllda eller flerskiktskonstruktioner minskar värmeförlust.

Principen bygger på att luft har låg termisk ledning och att konvektion kan minimeras i små skikt. En stillastående luftspalt mellan två skikt minskar värmeflödet genom ledning, och i kombination med glastäta eller reflekterande ytor kan även viss strålning dämpas. Isoleringens effekt beror mycket på luftspaltens bredd, typ av gas och hur väl gapet är tätat. I fönster används ofta luft eller ofyllt gas i två eller flera glasrutor; luftsättningsgap på cirka 6–12 millimeter är vanligt för att hålla konvektion i schack.

Användning och design: Luftisolerade lösningar används i fönster, dörrar, isolerade paneler och vissa kyl- och värmesystem. För fönster mäts isoleringsförmågan i U-värde och lägre U-värde innebär bättre isolering. Jämfört med vakuumisolerade eller gasfyllda rutor erbjuder luftisolerade konstruktioner generellt lägre kostnader och enklare produktion, men har ofta begränsat isoleringsutrymme.

Underhåll och faktorer: Täthet är avgörande; läckage av luft försämrar isoleringen över tid. Kondens kan uppstå om fukt får fäste mellan skikten, särskilt i fuktiga klimat.