ljusintensiteter

Ljusintensitet är ett mått på hur mycket ljus som avges i en viss riktning. Inom optik och fotometri används två närbesläktade begrepp: radiometrisk strålningsintensitet och fotometrisk ljusintensitet.

Radiell eller radiometrisk strålningsintensitet I beskriver hur mycket strålning som lämnar en ljuskälla per enhet av solidvinkel. Enheten är watt per steradian (W/sr). Denna kvantitet anger energifördelningen i olika riktningar utan hänsyn till hur ögat uppfattar ljuset.

Ljusintensitet i fotometrisk bemärkelse Iv anger hur starkt ljuset upplevs av ögat i en viss riktning. Iv mäts i kandela (cd) och beskrivs som dΦv/dΩ, där Φv är den fotopiska ljusflödet (lumen) och Ω är solidvinkel. Om man väger den spektrala strålningsfördelningen med den fotopiska ljuskänslighetsfunktionen V(λ) och den maximala ljuseffektiviteten Km = 683 lm/W fås Iv från radiell intensitet genom en fotometrisk omvandling. Den fotopiska funktionen V(λ) har sitt maximum vid 555 nm.

Intensitetsfördelning: Verkliga ljuskällor har olika intensitet i olika riktningar, vilket beskrivs av Iv(θ,φ). Sådana fördelningar mäts ofta med en goniophotometer eller liknande instrument och publiceras i lamp- och armaturdata som riktade intensitetskurvor.

Användning och samband: Ljusintensitet används vid belysningsplanering, analys av bländning och energianvändning. Denna intensitet relaterar till andra fotometriska storheter som luminans, ljusflöde och ljusflödesdensitet samt till ljusnivån på en yta, mätt som illuminans i lux.