Ljusintensitet

Ljusintensitet är en term som ofta används i samband med hur starkt ljus upplevs eller avges i en viss riktning. Inom fysik och fotometri används den för att beskriva två närbesläktade storheter: strålningsintensitet och luminös (ljusutstrålningens) intensitet. Det är viktigt att skilja dem åt eftersom de mäts i olika enheter och används i olika sammanhang.

Strålningsintensitet, symbol I, beskriver hur mycket strålning, alltså energi per tidsenhet, som lämnar en ljuskälla i en given riktning. Den definieras som dP/dΩ, där P är den emitterade effekten och Ω är en del av en konisk rymd (solid vinkel). Enheten är watt per steradian (W/sr). Den är oberoende av hur ögat uppfattar ljuset och omfattar hela elektromagnetiska spektrumet som ljuset avges i.

Ljusintensitet i fotometriska termer avser den luminösa intensiteten, ofta betecknad I_v, och beskriver mängden synligt ljus per enhet solid vinkel som vägs av människans ögonkänslighet. Den mäts i candela (cd) och definieras som I_v = dΦ_v/dΩ, där Φ_v är den luminösa flödet. Enheten är cd (1 lumen per steradian). Luminös intensitet är därmed ett mått på upplevd ljusstyrka snarare än ren energi.

Andra relaterade storheter är illuminans (ljusflöde per yta, enhet lux) och luminans (ljusstyrka av en yta, enhet cd/m^2). Dessa används för att beskriva hur ljuset verkar på ytor och hur det uppfattas av betraktaren.

Mätning och standardisering sker ofta med goniophotometrar och enligt internationella standarder från CIE, vilket säkerställer konsekventa värden i belysningsdesign och forskning.