ljudreflexer

Ljudreflexer är fysiologiska eller motoriska responser som utlöses av ljudstimuli hos människor och djur. Begreppet omfattar flera reflexbanor som påverkar hur vi reagerar på ljud, exempelvis genom förändringar i kroppshållning, blick eller uppmärksamhet. Ljudreflexer kan vara medfödda eller utvecklas genom erfarenhet och inlärning, och de bidrar till skydd, kommunikation och orientering i omgivningen.

En av de mest studerade är startle-reflexen, eller ljudstartle. Denna snabba, generella motorreaktion utlöses av plötsliga höga ljud och kan visa sig som blinkningar, ansikts- eller kroppsmuskulaturens plötsliga spänning. Latensen är mycket kort och vanligtvis under cirka 50 millisekunder. Refleksen kan modifieras av en förhandsignal i en process som kallas pre-pulse inhibition, vilken gör att responsen avsevärt minskar.

En annan central ljudreflex är den akustiska reflexen i mellanörat. Vid högljudig stimulering kontraheras stapedius-muskeln (innehav i ansiktsnerven, CN VII), vilket ökar motståndet i hörselkedjan och minskar överföringen av ljud till innerörat. Refleksen bidrar till att skydda innerörat mot skadlig stimulans. Denna reflex mäts ofta med tympanometri eller liknande immittsmetoder, och reflextrösklarna ligger generellt i området cirka 70–95 dB SPL hos vuxna, med variation mellan individer och öron.

Ljudreflexer inkluderar även en snabb orientering mot ljudkällan: huvudet och ögonen vänds mot källan för bättre lokalisation. Sådana reflexer involverar hjärnstam, superior colliculus och networks för auditory processing, och stödjer uppmärksamhet och navigering i omgivningen.

Utvecklingsmässigt är grundläggande ljudreflexer närvarande tidigt i livet och tränas vidare under normal tillväxt. I klinisk praxis används mätningar av startle- och akustisk reflex tillsammans med andra hörsel- och neurofysiologiska tester för att bedöma hörselnerv, hjärnstamsfunktion och mellanörats integritet. Avvikelser i reflexerna kan indikera olika neurologiska eller auditiva tillstånd.