lavenergitraume

Lavenergitraume, ofta förkortat LET, är en medicinsk term som beskriver skador som uppstår vid relativt låg energiinmatning. Vanligt är fall från stående höjd eller andra mindre trauma, särskilt bland äldre personer med osteoporos eller andra tillstånd som försämrar bentätheten.

Kännetecknande för LET är att mindre kraft krävs för att orsaka frakturer än vid högt energitrauma. Riskfaktorer är hög ålder, kvinnligt kön, nedsatt balans eller muskelstyrka samt osteoporos eller sekundära benförändringar. Efter fall kan smärta och funktionsnedsättning vara dominerande symptom, ibland utan tydlig ytliga synliga tecken.

Vanliga skador vid lavenergitraume inkluderar höftfrakturer, kotkompressioner i ryggen, handledsfrakturer (Colles) och ribfrakturer. Dessa skador förekommer ofta hos äldre och kan leda till immobilisering, lång vårdtid och försämrad livskvalitet. Diagnostik innefattar noggrann anamnes och klinisk undersökning följt av röntgen av berört område; ibland krävs CT eller MRI för bättre bedömning. Bedömning av osteoporos och bakomliggande orsaker är vanligt, och blodprover kan behövas vid misstanke om sekundära tillstånd.

Behandling fokuserar på smärtlindring, tidig mobilisering och rehabilitering. Många LET-frakturer kräver kirurgisk behandling om frakturen är instabil eller leder till betydande funktionsnedsättning; övriga frakturer hanteras konservativt med immobilisering och sjukgymnastik. Behandling av osteoporos (till exempel med bisfosfonater, D-vitamin och kalcium) och åtgärder för att förebygga fall är centrala delar av vården.

Prognosen varierar; LET ökar risken för funktionsnedsättning och återhoppning kan vara långsam. Höftfrakturer är förknippade med ökade mortalitets- och morbiditetsrisker jämfört med andra skador hos äldre. Förebyggande åtgärder inkluderar förbättrad bentäthet genom kost och motion, samt fallriskreducerande insatser som hemtillgänglighet, synvård och balansträning.