lantanoideraktinoider

Lantanoideraktinoider är en samlingsbenämning för två serier av grundämnen i periodiska systemet: lantanoiderna och aktinoiderna. Tillsammans utgör de f-blockens inner transition metals och består av totalt 30 element. Lantanoiderna omfattar elementen 57–71 och aktinoiderna 89–103; båda serier fyller 4f- respektive 5f-orbitaler i sina elektronkonfigurationer. De är ofta placerade bredvid varandra i periodiska systemet och kännetecknas av liknande kemiska beteenden inom varje serie, men skiljer sig väsentligt sinsemellan.

Kemiskt dominerar lantanoiderna av en likartad kemi där de flesta uppträder i +3 oxidationstillstånd och har liknande jonstorlekar, vilket gör separationer svåra och ofta kräver särskilda metoder som solvent extraction. Den så kallade lantanoidkontraktionen förklarar hur radii minskar när man går över från lanthanum till lutetium, vilket påverkar deras kemiska egenskaper. Aktinoiderna uppvisar däremot en bredare variation i oxidationstillstånd och är överlag radioaktiva; flera är syntetiska och endast några få förekommer naturligt, till exempel uran och torium samt små mängder protaktinium.

Förekomst och användning: Lantanoiderna finns tillsammans i mineraler som bastnäsite och monazite och utvinns som en gemensam råvara för sällsynta jordartsmetaller. Aktinoiderna återfinns i uran- och toriummineraler; de flesta aktinoider är radioaktiva och uppkommer främst genom upprepad kärnreaktion eller syntes i kärnreaktorer. Användningsområdena varierar: lantanoiderna används i starka permanenta magneter, glas, färgämnen och katalysatorer; aktinoiderna har stor betydelse inom kärnkraftssektorn och medicinsk strålforskning.

Sammanfattningsvis beskriver termen lantanoideraktinoider två serier av lasterika, delvis lika men kemiskt och stationsmässigt olika f-blocksmetaller som tillsammans utgör grundpelare i flera tekniska och industriella tillämpningar.