läsandet

Läsandet är den kognitiva processen där skrivna tecken omvandlas till betydelse, ofta inbegripet av avkodning, igenkänning av ord samt förståelse av texter. Inom utbildning ses läsningen som en grundläggande färdighet för lärande och kommunikation.

Nyckeldelar: avkodning (fonologisk avkodning där ljud kopplas till bokstäver), ordkunskap, flyt, läsförståelse samt läsattityd. Beronde på modersmål och ortografi varierar läsprocesser och vilka svårigheter som kan uppstå.

Utveckling: Läsutvecklingen sker vanligtvis i barndomen och fortskrider till flytande läsning och läsförståelse i tonåren och vuxen ålder. Läsfärdigheter mätas ofta i skolor genom tester av läsförmåga och läsförståelse.

Historik och medier: Läsning har utvecklats från handskrivna texter till tryckta böcker och därefter digitala texter. Digitala plattformar (webbsidor, e-böcker, appar) förändrar hur text konsumeras, hur forskning och utbildning bedrivs och hur läsning kompletteras med sökning och annotering.

Praktik och typer: Skillnader mellan tyst läsning och högläsning; fritidsläsning jämfört med funktionell läsning (recept, manualer). Språkkunskaper och kulturell kontext påverkar läsningen.

Nytta och påverkan: Läsning är kopplad till ordförråd, kognitiva funktioner, kritiskt tänkande och socialt deltagande. Den främjar kunskap och förståelse för kultur och samhälle.

Utmaningar och stöd: Läs- och skrivsvårigheter som dyslexi är vanliga men stödåtgärder finns (systematiskt stöd, specialpedagogik, anpassningar). Tidig intervention är viktig.

Policy och samhälle: Skolpolitik och bibliotekets roll i att främja läsning genom tillgång till böcker, läsfrämjande program och stöd för läsning i andraspråk.