lärande

Lärande är processen att införskaffa, behålla och tillämpa kunskap, färdigheter och attityder. Det sker i olika sammanhang – från formell utbildning till vardagliga erfarenheter – och omfattar kognitiva, motoriska, emotionella och sociala dimensioner.

Forskning inom lärande har olika teoretiska riktningar. Behaviorismen betonar yttre förstärkning och stimulus-respons-lärande, kognitivismen fokuserar på mentala processer som uppmärksamhet och minne, och konstruktivismen ser lärande som en aktiv konstruktion av mening utifrån tidigare kunskap och kontext. Sociala och kulturella faktorer betonas i socialkonstruktivistiska perspektiv, där lärande främjas genom dialog och samarbete. Nutida forskning lägger också vikt på neuroplasticitet, metakognition och självreglerat lärande.

Lärtandets typer inkluderar formellt lärande inom skolor och universitet med definierade mål och bedömningar, informellt lärande som uppstår i vardagen utan planering, och icke-formellt lärande som är organiserat men utan officiell examen. Bedömningar varierar mellan formativ och summativ, ofta i kombination med självreflektion och målbaserade kriterier.

Faktorer som påverkar lärande är motivation, självreglering och lärandemiljöns utformning, tillgång till resurser samt användning av digital teknik. Digitalt lärande har ökat tillgången till kunskap men kräver kritiskt tänkande och digital kompetens. En inkluderande och tillgänglig utbildning syftar till kritiskt tänkande, problemlösning och livslångt lärande.