kusttyperna

Kusttyperna är en översiktlig klassifikation av kustlandskap baserad på dominerande material och processer, såsom berggrundens karaktär, sedimenttillförsel och vågdriven erosion. I svenska och nordiska kustområden uppvisar kusttyperna ofta tydliga mönster men också övergångszoner där flera typer blandas.

De vanligaste kusttyperna är klippkust, grus– eller sandkust, dynkust, myr- och våtmarkskust, estuarisk kust samt delta- och flodkust. Klippkust kännetecknas av utpräglade berg- eller klippor och sparsamt vegetation, där vågor kontinuerligt nöter klipporna. Grus- och sandkust består av upplockat material från havsbotten och kusten själv, ofta med breda stränder i varierande mängd sand eller grus. Dynkust utmärks av sanddyner som avskärmar innersidan från havet och som ofta stabiliseras av växtlighet. Myr- och våtmarkskust är låglänta områden med våtmark, sediment och ofta bräckt eller sötvattenblandning. Estuarisk kust uppstår vid flodmynningar där sötvatten blandas med havsvatten och där mudder-, sand- och lerstränder dominerar. Delta- och flodkust bygger vidare på sedimentavlagringar i mynningarna där deltaformationer växer över tid.

Processerna som formar kusttyperna inkluderar vågor, strömmar, sedimenttillförsel, havsnivåförändringar och isostatiska reaktioner efter tidigare isavsmältning. Mänsklig aktivitet, såsom kustskydd, landhöjning och planering, påverkar också typen och evolutionen av kusten. Regionala skillnader gör att Sverige, Norge, Danmark och Finland uppvisar olika dominanta typer beroende på geologi och havsområde.