sedimentavlagringar

Sedimentavlagringar är de material som avsätts och sedan kan omvandlas till sedimentära bergarter genom diagenes. De uppstår när material transporteras och avsätts av vatten, vind eller is, eller när mineralutfällningar bildas ur lösningar. Beroende på ursprung delas de ofta in i klastiska avlagringar (bestående av fragment av andra bergarter, exempelvis sandsten och skiffer), kemiska avlagringar (utfällningar som evaporiter, exempelvis halit och gips) och biogena avlagringar (från organismernas avlagringar, exempel kalksten och kiselhaltiga sediment).

Sedimentavlagringar bildas i olika miljöer där avsättningen sker: fluviala och deltaiska miljöer, kustnära och marina miljöer, sötvatten sjöar (lacustrina), aeoliska (vinddrivna) miljöer och glaciala system. Denna variation ger en stor mångfald i bergarter som bygger upp kontinenterna, till exempel sandsten, skiffer, kalksten, konglomerat och evaporiter.

Sedimentavlagringar är centrala för stratigrafi. De bildar tydliga lager – stratigrafiska enheter som formationer och medlemmar – vilka används för att tolka jordens historia. Fossilinnehållet i sedimentära bergarter används för biostratigrafi och korrelation. Även om absoluta åldersdateringar ofta kräver dating av magmatiska eller metamorfiska bergarter, används radiometrisk dating i omgivande bergarter samt magnetostratigrafi och chemostratigrafi som kompletterande verktyg.

Betydelse och tillämpning: sedimentavlagringar innehåller vattenreservoarer och spelar en central roll i petroleum-, vatten- och byggindustrin. De bevarar klimat- och miljöhistorik och är viktiga för förståelsen av förhistoriska havsnivåer och miljöförändringar samt för stratigrafisk utveckling och resursuppskattningar.