kustgeografi

Kustgeografi är den geografiska disciplinen som studerar kustzonen, gränsområdet där land möter hav. Den undersöker hur landformer, vattenrörelser och klimat samverkar med mänsklig aktivitet för att forma kustlandskapet över tid och hur människor påverkas av och påverkar kustmiljön. Kustgeografin är tvärvetenskaplig och integrerar geomorfologi, oceanografi, hydrodynamik, ekologi och geografiska informationssystem (GIS).

Naturliga processer: vågor, tidvatten, strömmar och sedimenttransport driver förändringar i kustlandskapet och skapar stränder, sanddyner, klippor, estuariier och deltaområden. Erosion, ackretion och migrering av kustlinjen uppstår ofta i samspel med vegetationen och havsnivåförändringar.

Mänsklig dimension: kustområden bebos och används för bosättning, fiske, turism och transporter. Infrastruktur som hamnar, bryggor och kustförsvar påverkar kustlinjen och vice versa. Kustregioner står inför hot som översvämningar, stormar, erosion och stigande havsnivåer, vilket kräver anpassningsstrategier som planering, skyddsåtgärder, restaurering av våtmarker och dynor samt, där så behövs, flytt av bebyggelse.

Metoder och data: forskning använder fältobservationer, fjärranalys och GIS för att kartlägga kustmiljöer, övervaka förändringar i kustlinjen och beräkna sedimentbudgetar och riskexponering. Data från topografi, batymetri, satellitbilder och historiska kartor underlättar analysen.

Betydelse: kustgeografi informerar samhällsplanering, kust- och havsförvaltning, naturvård och riskbedömning i samband med extremhändelser, och bidrar till strategier för en hållbar kustutveckling i ett förändrat klimat.