kunskapshierarkier

Kunskapshierarkier är teorier och modeller som beskriver hur rådata omvandlas till mer sofistikerade former av kunskap och hur detta förhållande ofta kopplas till beslutsfattande. Den mest kända versionen är DIKW-pyramiden (data, information, kunskap, visdom). Data utgör råa, oorganiserade fakta. Information uppstår när data organiseras, sammanställs och giv kontext. Kunskap uppstår när individer eller grupper tolkar information, drar slutsatser och förstår samband. Visdom innebär förmågan att använda kunskap i praktiken på ett etiskt och effektivt sätt över tid.

Modellen används inom informationsvetenskap, datahantering, utbildning och kunskapshantering i organisationer. Den hjälper till att strukturera processer som datakvalitet, metadata, lärande, beslutsstöd och arkitektur för informationssystem. Genom att dela upp flödet i data–information–kunskap–visdom ges uttryck för hur olika nivåer av förståelse stödjer beslut och handling.

Kritik finns mot den linjära uppdelningen och mot antagandet att allt som räknas som kunskap måste passera genom varje skikt. Kunskap kan uppkomma i interaktioner där kontext och praktik är centrala, och mycket kunskap är tacit och svår att explicit beskriva. Dessutom anses visdom som begrepp vara normativt och kontextberoende, och modellen har kritiserats för att vara förenklad eller kulturellt begränsad.

Trots kritiken används kunskapshierarkier som ett praktiskt verktyg i utbildning, informationsarkitektur och kunskapshantering. Variationer existerar, där vissa betonar sociala och praktiska dimensioner av kunskap eller distinktioner mellan explicit och tacit kunskap.