existerar

Existerar är presensformen av det svenska verbet existera och används för att ange att något har verklig existens eller närvaro. Det kan tillämpas på fysiska ting, händelser eller begrepp som faktiskt finns eller uppfattas ha verklig existence. I vardagligt tal används ofta finnas istället, men existerar förekommer i formell eller filosofisk kontext.

Etymologi och språkbruk: existera kommer från latinets existere, där betydelsen är att stå fram eller uppträda.

Grammatik och böjning: infinitiv existera; presens existerar/ existerar (hänvisar till alla personer); preteritum existerade; supinum existerat;

Användning och nyanser: existera/ existerar används ofta i mer formella eller filosofiska sammanhang när man diskuterar

Se även: existera, existens, existentialism.

i

i

i

sammansättningar.

överenskommelse,"

i

i

I

i

existens—substantivet

existens—används

i