kulturkollektioner

Kulturkollektioner är ett svenskt begrepp som vanligtvis används för att beskriva två olika typer av samlingar: kulturella kulturarvsföremål och mikrobiologiska odlingssamlingar. Kontexten avgör vilket område som avses.

Inom kulturarv används kulturkollektioner för att beskriva fysiska objekt som konsthantverk, konstverk, handskrifter, fotografier och ljud- eller filmmedier, samt ibland immateriellt arv som berättelser och musik. Dessa samlingar finns i museer, arkiv, bibliotek och universitet och syftar till forskning, undervisning och allmänhetens tillgång. De syftar till bevarandet av materialets skick och till korrekt spårbarhet av upphov, provenance och ägarförhållanden. Tillgången organiseras ofta genom lån, visningar och digitala onlinekataloger. Metadata följer standarder som MARC, Dublin Core eller mer specialiserade format, och bevarandeåtgärder används för långsiktig bevarandet.

Inom biologi och medicin avser kulturkollektioner mikroorganismers odlingssamlingar som bevarar och tillhandahåller stamkollektioner för forskning och industri. De säkerställer identitet och livskraft, dokumenterar provenance och erbjuder material under specificerade villkor. Bevarande metoder inkluderar frysfrysning (cryopreservering) och torkning (lyofilisering). Varje stam får ett accession-nummer och katalogisering följer ofta taxonomiska och genetiska standarder. Internationella nätverk och nationella centrar som DSMZ, ATCC och NCTC fungerar som referenspunkter.

Oavsett inriktning är kulturkollektioner noggrant förvaltade resurser där dokumentation, standardisering och etiska överväganden är centrala. För kulturarv gäller återgivande, upphovsrätt och repatriering. För biologiska samlingar gäller biosäkerhet, bioskydd och tillgång till genetiska resurser enligt internationella överenskommelser som Nagoya-protokollet. Digitalisering och öppna register gör samlingarna mer tillgängliga för forskning och utbildning.