handskrifter

Hands­­krifter är texter som skrivits för hand, ofta av religiösa grupper, myndigheter eller författare, i motsats till senare tryckta böcker. De utgör en viktig källa för studier av språk, kultur och historia och finns i arkiv, bibliotek och museer världen över.

Tillverkningen av handskrifter krävde material som pergament, vellum, papyrus eller tidigt papper och kunde ske i kloster, skolor eller avskilda hantverkare. I västvärlden blev codex, en bok i bladformat, successivt dominerande över de äldre pergamentsrullarna. Manuskript producerades i olika språk och traditioner – latinska, grekiska, hebreiska och arabiska textkulturer samt nationella vardagstexter i varierade handstilar. Skrivare och illuminerare arbetade ofta tillsammans i arbetsrum eller scriptorier, och handskrifts kunde innehålla marginalanteckningar, glossor och riklig illumination.

Fältet för studier av handskrifter omfattar paleografi, som analyserar handskriftens tecken- och stildrag för att datera och urskilja ursprung, och kodikologi, som studerar fysiska egenskaper hos boken och hur den var producerad. Textkritik används för att rekonstruera ursprungstexter genom jämförelse mellan olika handskrifter.

Innehållet i handskrifter varierade och inkluderade liturgiska böcker, rätts- och administrativa handlingar, vetenskapliga traktat, litterära verk, brev och dagböcker. Handskrifter är ofta ovärderliga för att de bevarar texter som inte finns i tryckta utgåvor eller som endast överlevde i ett fåtal exemplar.

Modern bevarande- och tillgångsarbete fokuserar på konservering, digitalisering och digital katalogisering för att säkerställa långsiktig vård och bredare tillgång för forskning.