kreditriskerna

Kreditriskerna avser risken att en låntagare, motpart i ett derivatkontrakt eller en annan gäldenär inte uppfyller sina finansiella åtaganden enligt avtal. Inom finanssektorn är kreditrisk en central del av riskhanteringen och kan uppstå i bankernas utlåning, i värdepapper, samt i överenskomna betalningar eller kontohändelser med motparter. Kreditriskerna påverkas av låntagarnas kreditvärdighet, svarsutförande, säkerheter och ekonomiska förutsättningar i arbets- och kreditupplysningar.

Kreditriskerna delas ofta upp i flera typer. Utlåning till företag och hushåll medför defaultrisk, dvs. risken att låntagaren inte kan eller vill återbetala enligt villkoren. Motpartsrisk uppstår vid derivat och betalningsåtaganden där en part inte fullföljer sina förpliktelser. Kreditrisker kan även uppkomma i portföljer genom koncentration mot specifika branscher, geografiska områden eller enskilda låntagare. Regelbunden portföljövervakning och stressanalyser används för att upptäcka och hantera koncentrationsrisker.

Mätning av kreditrisk bygger vanligtvis på tre centrala mått: sannolikhet för default (PD), förväntad förlust (LGD) och exponering vid default (EAD). Dessa används i modeller och ramverk som IFRS 9 för att beräkna förväntad kreditförlust (ECL) och bestämma kapital- eller riskbegränsningar. Kreditriskens storlek och utveckling över tid påverkas av makroekonomiska faktorer och kreditpolicyer.

Hantering och mitigeringsåtgärder inkluderar noggrann kreditprövning, primära och sekundära riskbegränsningar, användning av säkerheter och garantier samt netting och andra kreditriskreducerande tekniker. Regulatoriskt regleras kreditrisken bland annat genom Basel-ramverkets kapitalkrav, där olika metoder används beroende på evidensbaserade interna betygssystem och kreditriskmitigation.