riskbegränsningar

Riskbegränsningar avser de gränser eller begränsningar som sätts för att begränsa risker inom en organisation, ett projekt eller ett system. De är en central del av riskstyrningen och syftar till att definiera vad som är acceptabelt, vilka åtgärder som krävs och när. Riskbegränsningar härleds normalt från organisationens riskaptit och risk tolerans samt från regulatoriska, kontraktliga eller etiska krav.

Grupper av riskbegränsningar kan vara finansiella, tekniska, operativa, reglerande och miljömässiga. Finansiella gränser kan till exempel vara maxförlust per affär eller totala riskexponeringar; tekniska gränser kan avse tillförlitlighet eller säkerhet; operativa gränser omfattar kapacitet, tid och arbetsbelastning; reglerande krav styrs av lagar och standarder; miljömässiga gränser hanterar utsläpp eller resursförbrukning.

Hur riskbegränsningar används: under riskinventering och bedömning fastställs trösklar som utlöser åtgärder; i riskresponsplaner specificeras vilka alternativ som får användas när gränser närmar sig eller överskrids (undvik, överför, begränsa, acceptera). Gränserna styr resursfördelning och budget för riskhantering.

Övervakning och uppföljning sker genom nyckeltal, rapportslingor och scenarioberäkningar; gränser ses över regelbundet och uppdateras vid förändringar i omvärld eller affärsstrategi.

Utmaningar inkluderar att alltför strikta begränsningar kan hämma innovation och anpassning, medan för lösa gränser ökar sårbarheten. En balans mellan skydd och flexibilitet är viktig.

Se även riskhantering, riskaptit och risktolerans.