risktolerans

Risktolerans avser den mängd osäkerhet och potentiella negativa utfall som en individ eller organisation är beredd att acceptera när mål ska uppnås. Den kan variera mellan olika sammanhang och påverkas av faktorer som tidshorisont, ekonomiska förutsättningar och personliga eller institutionella egenskaper.

Inom personlig ekonomi påverkar risktoleransen hur man väljer investeringsstrategier, försäkringar och sparande. En hög risktolerans innebär ofta större exponering mot aktier och volatila tillgångar, medan en låg risktolerans föredrar säkrare alternativ och större fokus på kapitalbevarande.

I organisationer är risktoleransen en del av riskhanteringsramverket. Den fastställs av ledningen eller styrelsen och avspeglas i en övergripande riskaptit samt i toleransnivåer för olika riskkategorier som finansiell, operativ eller regulatorisk risk. Toleransnivåerna beskriver gränser där avvikelser kräver åtgärder eller beslut.

Risktolerans skiljer sig från riskaptit och riskkapacitet. Riskaptit beskriver den övergripande viljan att ta risk, medan riskkapacitet avser den faktiska förmågan att hantera förluster utifrån resurser och likviditet. Dessa begrepp används tillsammans i styrningsdokument.

Bedömning görs ofta med frågeformulär, historiska beslut, scenarier och stress tester. Risktolerans kan vara dynamisk och förändras med livssituation, marknadsförhållanden, regler och organisationskultur.

Exempel: En långsiktig investerare kan ha hög risktolerans men låg riskkapacitet i äldre ålder. En bank i en reglerad sektor kan ha låga toleransnivåer för kreditrisk trots viss riskaptit i andra delar av verksamheten.