kortvågsstrålning

Kortvågsstrålning är elektromagnetisk strålning med våglängder som ligger längre än röntgen men kortare än mikrovågor. Inom klimatologi och meteorologi används termen oftast för solstrålning i det synliga spektrumet samt i närliggande UV- och nära infraröd strålning, ungefär från cirka 0,1 till cirka 4 mikrometer. Denna del av spektrumet står för den dominerande energin som når jordytan.

Huvudkälla är solen. När denna strålar mot jorden passerar strålningen genom atmosfären, där den delvis absorberas av gaser som ozon och vattenånga och sprids av partiklar och molekyler (Rayleigh-spridning). En stor del av kortvågsstrålningen når jordytan, men moln, aerosoler och yttre omständigheter påverkar hur mycket som faktiskt når marken och vilken del av spektrumet som dominerar.

Värden av kortvågsstrålningen mäts som irradians eller spektralirradians och anges i enheter som watt per kvadratmeter eller watt per kvadratmeter per nanometer. Den totala energin som landar i jordytan varierar dagligen och lokalt, men solkonstanten vid top-of-atmosphere uppskattas till cirka 1361 W/m².

Betydelsen av kortvågsstrålning är stor för solenergiutnyttjande, byggnadsdesign för dagsljus och uppvärmning, samt för klimatstudier som beskriver jordens energiutbyte. Den kortvågsdelen av spektrumet inkluderar UV-strålning, vilken kan medföra hälsorisker vid överexponering och därmed kräva skydd. Denna strålning står i kontrast till långvågsstrålning, som främst består av infraröd strålning utsänd av jord och klimatet.