kortvågsband

Kortvågsband, ofta benämnt kortvåg, avser de frekvensområden i radiofrekvensspektrumet som ligger ungefär mellan 3 och 30 megahertz (MHz). Dessa band utnyttjas för långdistanskommunikation genom reflektion i jordens jonosfär, vilket gör det möjligt att ta sig runt jordklotet även utan satelliter eller relästationer.

Propagationen varierar med tid på dygnet, årstid och solaktivitet. På natten kan högre frekvenser nå längre med jonosfärens F-skikt, medan lägre frekvenser dominerar under dagen. Flera typiska kortvågsband används internationellt, och de exakta banden varierar över tid efter internationella överenskommelser.

Användningsområden inkluderar internationell kortvåg broadcasting till allmänheten, samt kommunikation för amatörer (ham radio), sjöfart och vissa statliga eller kommersiella tjänster. Med uppkomsten av internet och andra kommunikationstekniker har användningen minskat i vissa regioner, men kortvåg används fortfarande i områden utan pålitlig internetinfrastruktur och för kris- och nödsituationer där kabel eller satellit inte är tillgängligt.

Utrustning består av kortvågsreceivrar eller transceivers samt antennsystem som dipol eller långwire. Internationella regler hanteras vanligtvis av ITU och nationella myndigheter; bandplaner och tilldelningar uppdateras regelbundet. För nybörjare betonas ofta träning i korrekt sändningsteknik och i hur man undviker störningar.