relästationer

Relästationer är anläggningar som används för att ta emot, bearbeta och vidarebefordra signaler i kommunikations- eller signalsystem. De har sina rötter i telegrafi och tidig telefoni, där de gjorde det möjligt att förlänga räckvidden och öka tillförlitligheten genom upprepning eller omkoppling av signaler.

I telekommunikation består en relästation ofta av mottagnings- och sändningsutrustning samt omkopplingslogik baserad på elektromekaniska reläer, senare ersatta av transistor- och digital teknik. Signalerna kan komma via ledningar eller radiolänkar och återutsändas vidare till nästa nod eller till slutkund. Relästationer kunde fungera som knutpunkter i ett kedjeförbindelse­nät, med redundans och olika vägar för signalen.

I järnvägssignaler används relästationer för att tolka linjesignaler och styra trafikens säkra framdrift av signaler, växlar och skyltar. Här finns elektromekaniska reläer som kopplar kontrollkretsar när tågsekvenser passerar. Många sådana anläggningar har moderniserats till elektroniska eller datorbaserade system, men äldre relästationer kan finnas kvar som reserv eller av historiskt intresse.

Idag har digital och paketförmedlad kommunikation i stor utsträckning ersatt traditionella reläer, men principerna för att detektera, lagra och dirigera information via sekventiell logik ligger till grund för mycket av dagens kommunikationsinfrastruktur. Relästationernas bidrag märks särskilt i äldre nätverk och i specifika industriella eller geografiskt isolerade tillämpningar där robusthet och enkelhet fortfarande uppskattas.