konsensusmekanismien

Konsensusmekanismen är en metod i distribuerade system som gör det möjligt för oberoende noder att gemensamt fastställa enhetlig tillstånd och innehåll i en ledning av transaktioner eller händelser, även när vissa deltagare kan vara felaktiga eller illvilliga. Huvudmålet är att uppnå säkerhet och livskraft (liveness) samt slutgiltighet i beslut utan att förlita sig på en central enhet. Olika mekanismer bygger på olika antaganden om hur många som kan vara felfria och hur mycket av nätverket som måste följa reglerna.

De vanligaste kategorierna är bland annat Proof of Work (PoW), där deltagarna löser kryptografiska problem för att skapa nya block; detta ger starkt säkerhet men hög energianvändning och probabilistisk slutgiltighet. Proof of Stake (PoS) bygger på att noder satsar värde och blir validatorer, ofta med snabbare och mer deterministisk slutgiltighet samt bättre energiekonomi. Det finns varianter som Delegated Proof of Stake (DPoS) och Nominated PoS (NPoS), där användare utser eller väljer validatorer.

Practical Byzantine Fault Tolerance (PBFT) och andra BFT-liknande protokoll används främst i tillståndsbegränsade nätverk, där kända deltagare kan nå snabb och ofta deterministisk slutgiltighet med hög genomströmning. Proof of Authority (PoA) tillåter att ett fåtal betrodda validatorer styr valideringen, vilket ger mycket snabb finalitet men ökar centralisering. Vissa system kombinerar mekanismer eller används alternativa modeller som DAG-baserade lösningar eller hybrider för att balansera skalbarhet, säkerhet och decentralisering.

Konsensusmekanismerna spelar en avgörande roll för nätverksstruktur, användningsfall och regelverk i olika blockkedjor och distribuerade system.