kommunikationskapacitet

Kommunikationskapacitet beskriver den maximala mängd information som kan överföras genom en kommunikationskanal eller inom ett kommunikationssystem under en viss tidsperiod. Begreppet används i både tekniska och organisatoriska sammanhang: tekniskt fokuserar det på dataöverföringshastighet, medan organisatorisk kommunikation handlar om hur effektivt information sprids och förstås.

Tekniskt mäts kapacitet oftast i bit per sekund (bps) eller dess prefix. Den påverkas av faktorer som bandbredd, brus, modulering och felkorrigering. Enligt Shannon-Hartley-teoremet är den maximala teoretiska kapaciteten C = B log2(1+S/N). För idéburna eller diskreta signaler finns även Nyquists sats som ger en övre gräns beroende på antalet signalingnivåer. I praktiken reduceras verklig kapacitet av overhead, latens och felkorrigering.

Organisatorisk kommunikationskapacitet avser förmågan att producera, sända, tolka och använda information inom en grupp eller mellan aktörer. Den påverkas av kommunikationskanaler, strukturer för återkoppling, språk och kultur samt teknisk tillgång. Vanliga mått inkluderar genomströmning, svarstider och felkällor, medan kvalitativa bedömningar kan fokusera på tydlighet och beslutsförmåga.

Användningar inkluderar nätverk, datacenter, IoT och affärskommunikation. För att öka kapaciteten kan man höja bandbredden, optimera protokoll och felkorrigering, använda kompression och bättre routing samt stärka redundans och läsbarhet. Begränsningar leder till kö, förseningar och missförstånd, medan lösningar ofta innefattar trafikhantering, prioritering och arkitekturförbättringar.