kollimatorfel

Kollimatorfel är fel eller avvikelser i ett kollimator-system som används i bildgivande system som gamma-kameror och SPECT. Kollimatorn styr riktningen på det detekterade strålarna och avgör därmed den rumsliga upplösningen och sensitiviteten hos bilden. Fel i kollimatorn kan leda till bildartefakter, felaktig lokalisation av aktivitet samt försämrad klinisk diagnostik.

Vanliga typer av kollimatorfel inkluderar mekanisk misspassning eller felaktig montering som gör att kollimatorn inte är exakt riktad mot detektorn. Slitage eller skador på septa (septa) och hål i kollimatorn kan orsaka spridning av strålning mellan hålen (septalpenetration), vilket ger utklingningar och försämrad kontrast. Felaktiga hålgeometrier, böjningar eller materialdefekter samt användning av fel typ av kollimator för den aktuella energi- och sortens strålning kan ge systematiska avvikelser i bildens geometri och känslighet.

Orsaker till kollimatorfel inkluderar mekaniska slag, slitage över tid, felaktig installation, temperatur- och fukttillstånd samt upprepad användning utan underhåll. Augerande eller skadade kollimatorer kan vara kostsamma att byta ut men är kritiska att åtgärda för att upprätthålla bildkvalitet och kvantifiering.

Konsekvenserna av kollimatorfel kan vara allvarliga: artefakter som vinkelkastningar, störningar i upplösning och minskad kontrast, samt felaktiga mått på mängden tracer i vävnad. Detta kan påverka diagnostiska beslut och följsamhet av behandling.

Upptäckt och åtgärd sker vanligtvis genom kvalitetskontroller och regelbunden QA, inklusive flood-field-uniformitet, riktade phantom-bilder och kontroll av kollimatorens mekaniska passform. Vid påvisade fel kan reparation eller byte av kollimatorn krävas samt omkalibrering av systemet för att återställa korrekt avbildning. Förebyggande underhåll och korrekt hantering minskar risken för kollimatorfel och garanterar långsiktig bildstabilitet.