kolhydratgrupperna

Kolhydratgrupperna är en klassificering av kolhydrater baserat på molekylstorlek och struktur. Denna indelning används inom biokemi och näringslära och delas vanligtvis upp i fyra huvudgrupper: monosackarider, disackarider, oligosackarider och polysackarider. Varje grupp har olika egenskaper, nedbrytningshastighet och funktion i kroppen.

Monosackarider är de enklaste kolhydraterna, enrumsliga sockerarter som inte kan brytas ned vidare av enkla enzymer. Vanliga exempel är glukos, fruktos och galaktos. De fungerar som energikälla i kroppen och ingår som byggstenar i alla andra kolhydrater. Monosackarider kan förekomma i olika strukturella former, såsom aldoser och ketoser.

Disackarider bildas när två monosackarider kopplas samman via en glykosidbindning. Exempel är sackaros (glukos+fruktos), lac­tos (glukos+galaktos) och maltos (glukos+glukos). De bryts ned i tarmen av specifika enzymer innan de absorberas som fria monosackarider.

Oligosackarider består av 3–10 sockerenheter. De finns i många växter och inkluderar exempelvis raffinose och stachyose. Många oligosackarider är ofördelbara av människans enzymer men kan fermenteras av tarmbakterier och ha prebiotiska effekter.

Polysackarider består av tiotusentals eller fler sockerenheter. De är uppdelade i lagringspolysackarider (stärkelse hos växter och glykogen hos djur) och strukturella poly­sak­k­arider (cellulosa, hemicellulosor). Kostfibrer som cellulosa är exempel på polysackarider som människan inte kan bryta ned men som har betydelse för tarmhälsa.

Sammanfattningsvis utgör kolhydratgrupperna en inflation av struktur och funktion, från enkla energibärande sockerarter till komplexa byggstenar i växter och djur. Olika grupper påverkar hastighet på upptag, energiinnehåll och tarmens funktion på olika sätt.